Ida Brännström

Aldrig i mitt 19 åriga liv trodde jag att jag skulle hämta min hund på polisstationen... Den jäkeln hade alltså smitit ut halv 10. Vid tolv var jag helt säker på att han var död. Det vred sig i magen när mammsen ringde, men sista gången hon ringde sa hon " du, skulle du kunna fara och hämta Ayo hos polisen? " . Shit vad pinsamt tänkte jag, men självklart gjorde jag ju det. Ringde på deras larmklocka och då svarar en tjej "polisen". då sa ja " eehm.. jag ska hämta en hund". Hon skrattar gott och öppnar dörren. Självklart har jag inte mitt körkort med mig så då måste jag alltså fara och hämta det.
Nästa gång ringer jag på klockan igen och säger "nu e jag här igen". Jag blir insläppt hon frågar några frågor om ayo osv. Sen vart det som dålig stämning mellan oss, och då sa jag " jahaaaa, så ayo måste sova här i natt elleR?" - "nejnej, han är inne i ett svart rum och ylar, men han kommer snart". Efter ett tag fick jag tag i han, och han alltså aldrig i sina 12 år varit så glad och sett mig. Han flög på mig och slicka i hela facet. Sen så sa hon " han var rätt bra på fisa ..... " sen skrattade hon.. visste inte riktigt vad jag skulle säga då..... Han bruka aldrig fisa så han måste ha varit rädd som en liten råtta.

Det roligaste var när hon sa " det är alltså lönehelg ihelgen, många dricker alkohol ikväll och halv ett får vi in våran första och det är en hund" sen skratta hon som bara den. Jag lyfte upp han och tacka för mig och gick iväg med en röd fejja.

SKÄMMES TAMMEFAN